Samma men ändå så olika...
0kommentarer
Ibland förtår jag inte hur saker och ting fungerar. Hur kan man vara så lika men ändå så olika?
Vad har gjort att du hamnat där du är idag och jag är där jag är. Vet inte hur eller om man kan nå dig.
Livets vägar kan man inte förutse men man kan iallafall försöka göra det bästa av livet. Även när man tycker att allt är skit så är det inte det. Inte precis allt är på havets botten.
Varje dag tänker jag på saker som jag vet att jag inte kan styra över eller saker jag inte vet hur man kan åtgärda. Det gör ont ibland, sväljer undan tårarna så att inte någon ska se hur det egentligen är. Inte ens de närmaste vet hur mycket jag lider när det är som värst.
Vad kan man göra för att det ska bli lättare är en fråga som jag inte vet hur jag ska kunna svara på. Man vänder på saker och vrider dem i huvudet till man inser att nej, jag löser inte detta idag heller, eller förmodligen aldrig.
Jag skulle vilja ha ett svar,svart på vitt, att ok så här gör du för att det ska bli bra, att det ska lösa sig, så du slipper ha ont i själen och hjärtat.
Vill bara gråta men vet samtidigt att det inte hjälper. Bara bita ihop och gilla läget, att det faktiskt inte är upp till mig, utan dig. Vi är så långt borta, två helt olika universum.
Jag älskar dig, du är mitt kött och blod men samtidigt blir jag så arg över att du gör så här. Varför? Varför försöker du inte? Har du tappat allt som heter livsgnista?
Tro mig, jag vet. Inte varit där du är men jag vet då jag själv varit påväg åt samma håll i livet men mirakulöst lyckats ta mig till en bättre plats. Men har fått jobba på att komma hit,det är inte gratis. Någonstans inom mig kände jag att jag var värd det. Värd något mer i livet än skiten. Jag kämpar varje dag för att upprättahålla min tro på mig själv, att inte tappa greppet även när det är diffust.
Önskar att man kunde hjälpa dig. Jag är en svag människa men försöker hjälpa dem du glömmer bort bryr sig om dig. Vill bara att du ska leva ett bra liv. Är du nöjd med ditt liv?
Det finns människor som bryr sig och du vet det, men vem vet hur länge de orkar? Nästan varje dag hör jag och ser en människa bryta ner mer och mer ihop pga av det du faktiskt gör, utan att tänka dig för.
Stanna upp,fundera. Så svårt är det inte. Alla kan det vet jag. Bara om man vill. Men det är bara du och ingen annan som vet när det är dags.
Jag vet att vi aldrig har haft någon bra relation, kanske för att vi är så väldigt olika. Som natt och dag.
Och nu känns det försent att reparera den skadan.
Jag vet inte vad jag kan göra. Tror inte det hade hjälpt ändå.
Känner mig värdelös därför att jag inte förstår hur du har det.
♥
Vad har gjort att du hamnat där du är idag och jag är där jag är. Vet inte hur eller om man kan nå dig.
Livets vägar kan man inte förutse men man kan iallafall försöka göra det bästa av livet. Även när man tycker att allt är skit så är det inte det. Inte precis allt är på havets botten.
Varje dag tänker jag på saker som jag vet att jag inte kan styra över eller saker jag inte vet hur man kan åtgärda. Det gör ont ibland, sväljer undan tårarna så att inte någon ska se hur det egentligen är. Inte ens de närmaste vet hur mycket jag lider när det är som värst.
Vad kan man göra för att det ska bli lättare är en fråga som jag inte vet hur jag ska kunna svara på. Man vänder på saker och vrider dem i huvudet till man inser att nej, jag löser inte detta idag heller, eller förmodligen aldrig.
Jag skulle vilja ha ett svar,svart på vitt, att ok så här gör du för att det ska bli bra, att det ska lösa sig, så du slipper ha ont i själen och hjärtat.
Vill bara gråta men vet samtidigt att det inte hjälper. Bara bita ihop och gilla läget, att det faktiskt inte är upp till mig, utan dig. Vi är så långt borta, två helt olika universum.
Jag älskar dig, du är mitt kött och blod men samtidigt blir jag så arg över att du gör så här. Varför? Varför försöker du inte? Har du tappat allt som heter livsgnista?
Tro mig, jag vet. Inte varit där du är men jag vet då jag själv varit påväg åt samma håll i livet men mirakulöst lyckats ta mig till en bättre plats. Men har fått jobba på att komma hit,det är inte gratis. Någonstans inom mig kände jag att jag var värd det. Värd något mer i livet än skiten. Jag kämpar varje dag för att upprättahålla min tro på mig själv, att inte tappa greppet även när det är diffust.
Önskar att man kunde hjälpa dig. Jag är en svag människa men försöker hjälpa dem du glömmer bort bryr sig om dig. Vill bara att du ska leva ett bra liv. Är du nöjd med ditt liv?
Det finns människor som bryr sig och du vet det, men vem vet hur länge de orkar? Nästan varje dag hör jag och ser en människa bryta ner mer och mer ihop pga av det du faktiskt gör, utan att tänka dig för.
Stanna upp,fundera. Så svårt är det inte. Alla kan det vet jag. Bara om man vill. Men det är bara du och ingen annan som vet när det är dags.
Jag vet att vi aldrig har haft någon bra relation, kanske för att vi är så väldigt olika. Som natt och dag.
Och nu känns det försent att reparera den skadan.
Jag vet inte vad jag kan göra. Tror inte det hade hjälpt ändå.
Känner mig värdelös därför att jag inte förstår hur du har det.
♥
Kommentera