När man såg lyxfällan kände man sig lite gammal minsann, nu vet jag ju inte hus gammal den där (ursäkta men puckade) bruden må vara, men hennes sätt att tänka gjorde att jag kände mig som.... ja... - 12 år på mina alla år...eller något. My godness. Jag är 26. 26 år!! Wow, vart tog tiden vägen?! Snacka om att man blir rädd....
När man var yngre hade man ju sådana drömmar som man egentligen visste inte skulle slå in (men det är klart, man ska aldrig säga aldrig, right?) som att bli miljadär, inte jobba, bli kläddesigner eller bli något annat, typ make-up artist med sjukt välbetalande kunder....Dessutom skulle man resa jorden runt innan man var 23.
Sen skulle man ha housecleaners och kockar så man slapp laga mat. Och vad har man fått? Ja, inte någon personlig kock eller städerska iallafall. Inte de där miljonerna heller eller skaffat sig ett glammigt jobb. Men jag klagar faktiskt inte ett dugg! :) Eller jo, när räkningarna kommer och man kommer på hur fattigt man lever som student men annars så nej, jag känner mig nöjd med vad jag bedivit hittills.
Hade man skaffat ett sådsant fint guldkort skulle man ju ändå inte använda det för man skulle må alldeles för dåligt när man vet att det är lånade pengar.
När man var yngre hade man helt enkelt ett rätt enkelt liv, fyllt med förhoppingar och man kände att man aaaaldrig skulle nå upp till den där tantåldern på 25.
Men ärligt, jag känner mig inte så gammal faktiskt, eller ibland kanske, men oftast så tänker man att skit samma, så länge man inte beter sig som värsta moraltanten eller så, så är det lugnt. Mitt vilda 18 års beteende kanske inte finns hos mig, men mitt inre är yngre än 26 iallafall ;)!
Man ska inte göra sig äldre än vad man känner sig, är det inte så? :P
När man var yngre hade man ju sådana drömmar som man egentligen visste inte skulle slå in (men det är klart, man ska aldrig säga aldrig, right?) som att bli miljadär, inte jobba, bli kläddesigner eller bli något annat, typ make-up artist med sjukt välbetalande kunder....Dessutom skulle man resa jorden runt innan man var 23.
Sen skulle man ha housecleaners och kockar så man slapp laga mat. Och vad har man fått? Ja, inte någon personlig kock eller städerska iallafall. Inte de där miljonerna heller eller skaffat sig ett glammigt jobb. Men jag klagar faktiskt inte ett dugg! :) Eller jo, när räkningarna kommer och man kommer på hur fattigt man lever som student men annars så nej, jag känner mig nöjd med vad jag bedivit hittills.
Hade man skaffat ett sådsant fint guldkort skulle man ju ändå inte använda det för man skulle må alldeles för dåligt när man vet att det är lånade pengar.
När man var yngre hade man helt enkelt ett rätt enkelt liv, fyllt med förhoppingar och man kände att man aaaaldrig skulle nå upp till den där tantåldern på 25.
Men ärligt, jag känner mig inte så gammal faktiskt, eller ibland kanske, men oftast så tänker man att skit samma, så länge man inte beter sig som värsta moraltanten eller så, så är det lugnt. Mitt vilda 18 års beteende kanske inte finns hos mig, men mitt inre är yngre än 26 iallafall ;)!
Man ska inte göra sig äldre än vad man känner sig, är det inte så? :P
